Brev från Bryssel: Pitchern som estradör
mars 18th, 2009 , Anton Gustavsson |
Ni kanske tror att man som tillfällig gäst i Belgien följer Anderlecht och Standard Liege tampas om ligasegern? Eller att man åker på utflykt till Eddie Merckx hemförort Meensel-Kiezegem?
Det gör man inte alls. I stället fastnar man framför TV:n och ESPN Americas sändningar av World Baseball Classics, en serie uppvisningsmatcher som ingen, allra minst de amerikanska MLB-spelarna, verkar ta på större allvar än vad Tomas Brolin brukar ta matcherna med VM-laget 1994.
Gruppspelets matcher hålls på en rad platser världen över - Tokyo, Toronto, Mexico City och puertoricanska San Juan - och matcherna fyller ungefär samma funktion som när Manchester United spelar i Thailand. Att haussa intresset hos fansen, att sälja skitmånga tröjor och att i slutändan förankra sporten starkare hos utländska TV-bolag.
Så det är en cynisk matchserie, visst. Samtidigt kan låtsasmatcher som de här innehålla en estetisk tjusning som ibland glöms bort när större saker står på spel. I Cuba-Mexico, matchen jag fastnade för, stod till exempel den kubanske pitchern Norge Vera för en lång serie fantastiskt fina kast som ställde de mexikanska slagmännen helt svarslösa. Inför varje kast lyfte den 38-årige veteranen Vera sitt vänsterben högt, högt, och den flortunna väntan som inträffar precis inför ett kastögonblick lyckades han på något sätt fylla med så mycket dramatik att ESPN:s kommentator fastnade i en lång monolog om Veras dramatiska kaststil, förtjust att se en pitcher som tar den teatrala sidan av sporten på allvar.
Efter en mäktig insats fick Vera till slut kliva av planen och föras till sjukhus i kramper men hans lag lyckades ändå spöa Mexico med 7-6.
Nu på morgonen ser jag förresten att USA vann sin egen måstematch (om man nu kan tala om måsten i såna här sammanhang) mot Puerto Rico, ett lag som tidigare i turneringen hade slaktat USA med 11-1. Kul för amerikanerna. Själv bryr jag mig mest om att Norge Vera kommer tillbaka och visar sina teaterkonster en gång till.
Tags: baseball, belgien, cuba, dramatik, mexico, norge vera, teater

mars 20th, 2009 at 9:14
Bilden och din beskrivning av Veras kastteknik får mig att tänka på en av idrottens minst estetiska upplevelser. Det som hände just efter Englands och Arsenals hästsvansprydde David Seaman fullföljt en ut- eller inspark: samtidigt som det pendlande benen fortsatte uppåt böjde han överkroppen drastiskt framåt - och såg helt plötsligt ut som en räka. Så kunde man inte längre koncentrera sig på matchen utan hoppades bara motvilligt få uppleva detta zoologiska spektakel en gång till innan domaren tog pipan i munnen. Lite som man inte kan låta bli att klösa på en sårskorpa.