Jailbirds

The Guardian rapporterar idag om Robbie Fowler som dömts till böter för att ha pratat i mobiltelefon bakom ratten.  Fowlers juridiska ombud förklarar:  “His position all along is that he was not speaking into the hand-held phone at the time. He accepts he had it in his hand but wasn’t using the device to speak into. He had a hands-free kit in the car but I have explained the law to him and he changed his plea.”

Samtidigt går Steven Gerrard fri från anklagelser om misshandel medan Evertons Victor Anichebe i förra veckan misstogs för en juveltjuv. Newcastlemittfältaren Joey Barton spenderade förra sommaren bakom lås och bom men  i övrigt visar sig engelska fotbollsspelare vara relativt oskyldiga i statistiken över kriminella idrottsutövare. Inom den amerikanska fotbollen däremot finns ett flertal allvarliga fall, av vilka O.J Simpson är det mest kända.

Den förre NFL-backen friades 1995 från anklagelserna om mordet på sin fru i en av vår tids mest uppmärksammade rättegångar. Han dömdes dock i vintras till minst 9 års fängelse för bland annat väpnat rån och kidnappning. Han gjorde dessförinnan stor uppståndelse med den kontroversiella boken “If I did it”, en fiktiv beskrivning av hur han skulle mördat sin fru, om det hade varit han som gjorde det.

2001 dömdes den dåvarande Carolina Panthers-spelaren Rae Carruth till 18-24 års fängelse för att ha mördat sin flickvän (en synnerligen brutal historia). Och den förre Los Angeles Rams-hörnbacken Darryl Henley avtjänar för närvarande ett 41-årigt fängelsestraff för knarkhandel samt för att ha anlitat lönnmördare med uppdrag att avrätta domaren från knarkhandelsrättegången.

Hur ser det då ut inom andra sporter? 1955 hängdes den före detta västindiske cricketspelaren Leslie Hylton, dömd för mord. 1972 avslutades den lovande NBA-talangen Tom Paynes karriär hastigt när han dömdes för ett flertal våldtäkter. Efter tio år i fängelse gjorde han ett misslyckat försök till comeback inom basketen, flyttade till Hollywood och syntes i en reklamfilm för McDonalds men hamnade snart bakom galler igen där han sitter än idag.

Boxningen, till slut, är ett kapitel för sig.  Tony Ayala, Jr.  var 80-talets mest lovande prospekt i mellanviktsklassen. Efter 19 knock-outs och noll förluster på 22 matcher arresterades han nitton år gammal och dömdes till 35 års fängelse för inbrott och våldtäkt. Villkorligt frigiven efter 16 år gjorde han comeback och vann sex matcher på knock-out innan han till slut besegrades, varpå fler fängelsevistelser följde.

Esteban De Jesus var inte bara världsmästare i lättvikt mellan 1976 och 1978 utan även utmanare till titeln “1900-talets mest fascinerande levnadsöden.” Hans karriär slutade 1981 med en livstidsdom för mord; väl i fängelse excellerade han som baseballspelare, återupptäckte kristendomen och blev präst. När det blev känt att han drabbats av AIDS benådades han och levde en månad i frihet innan han dog.

Rubin “Hurricane” Carter hann gå 40 matcher innan han dömdes till livstids fängelse för trippelmord. 1988, efter ha avtjänat 22 år av sitt straff, frigavs han sedan fallet omprövats med ny bevisning. Carters diskutabla dom har också blivit film med Denzel Washington och, kanske mest känt, en låt av Bob Dylan:

“That’s the story of the Hurricane,
But it won’t be over ’till they clear his name
And give him back the time he’s done.
Put in a prison cell, but one time he could-a been
The champion of the world.”

Tags: baseball, Basket, Bob Dylan, Boxning, Brott och straff, Fängelse, fotboll, Kriminalitet, Mord, O.J Simpson, Robbie Fowler, Rubin "Hurricane" Carter