Tankar inför skitåret

Man behöver inte vara Sven-Otto Littorin för att förstå att 2009 har goda förutsättningar att bli ett av 00-talets värsta skitår. Det räcker med att följa upptakten till fotbollsallsvenskan, där krissignalerna just nu blinkar frenetiskt.

Orsakskedjan kan ni. Lågkonjunktur leder till vikande sponsorintäkter och mindre utrymme för värvningar. Färre stjärnor gör att bara de mest engagerade fansen går på matcherna, och de vikande biljettintäkterna ger ännu mindre utrymme för värvningar till nästa säsong. De klasspelare som finns kvar – förutom återvändare som Allbäck, Lucic och Larsson – tröttnar på det dystra klimatet och sticker med första flyg till Schiphol.

Kan man såhär i efterhand säga att Lars-Åke Lagrell borde ha haft bättre koll på överbelåningen på den amerikanska bolånemarknaden? Klart man kan. Men ingen normalt funtad människa klandrar fotbollssverige för den dåliga konjunkturen. Däremot kan man konstatera att klubbarna hanterar den befintliga krisen på ett riktigt märkligt sätt.

Ta Hammarby till exempel. Vad gör de för att hamna på rätt köl ekonomiskt? Jo, för det första avstår de i stort sett från att göra några värvningar (förutom en charmant moldavisk back som påminner om Peter Crouch). Det drar ned kostnaderna. I stället hoppas man på att någon ny hjälte ska stiga ur talanglaget HTFF, kanske finns där en ny… Haris Laitinen? Fansen kan bara drömma om ett sådant mirakel.

För det andra, och här kommer det märkliga, bestämmer sig Hammarby för att ge ett riskkapitalbolag uppdraget att ta dem ur krisen.

Say what!? Riskkapitalister ska rädda ett ekonomisk krisläge? År 2009?

När man läser sånt är det som att det senaste året – av finanskris, massuppsägningar och folk som säljer sina tillhörigheter på garageuppfarten – aldrig har hänt. Och jag får en stark känsla av att fotbollen helt har missat vad som satte västvärldens ekonomi i den här skiten från början: att vi har haft för litet fokus på hårt arbete och investeringar, och för stort förtroende för spekulationsekonomi. Så enkelt, och jobbigt, är det.

Nu är det bara tre veckor kvar till den 4 april, dagen då det allsvenska skitåret 2009 inleds. Om vi vid det laget har upptäckt att den bästa långsiktiga lösningen på klubbarnas ekonomi är att en grupp riskkapitalister raggar fram nya fantasipengar är det bara att gratulera Hammarby. (Då kanske man till och med lyckas värva hem Kennedy.)

Tills vidare säger jag och Sven-Otto, som en man: “Klubbarnas agerande är helt åt helvete.”

Tags: allsvenskan, ekonomi, fotboll, hammarby, politik, sven-otto littorin