Lästips: Att plötsligt se skönhet i golf

april 22nd, 2009 , Anton Gustavsson |

Det finns en populistisk åsikt som jag gillar att försvara: att golf är värdelöst. Men det är inte, som ni säkert tror, något långsökt försök att distansera mig från medelklassen och solidarisera mig med arbetarsporterna fotboll och… ja, fotboll. Som när Mona Sahlin går på Bruce Springsteen i stället för interpellation i riksdagen.

Mitt förakt för golf har mer med estetik att göra. Det är en motvilja mot att betrakta medelålders människor gå runt på hjälpligt upputsade åkrar och svettas (eller om de är lite rikare: köra runt i futtiga små vita bilar). Det är så oändligt intetsägande. Det spelar ingen roll om de där vita människorna är skånska golfamatörer eller skotska golfproffs. Golf är estetiskt torftigt.

Redan som liten bestämde jag mig för att aldrig någonsin prova på golf, det vore ett angrepp på allt vad stolthet och smak heter. Som att utbilda sig till fastighetsmäklare. Jag kom fram till att aldrig ta golf på allvar, utan att i stället skratta rått åt såväl själva sporten som dess fixstjärnor. Denna hållning, som jag delar med många fotbollsintresserade (män), är såklart ganska pubertal. Men hittills i mitt liv har jag inte hittat någon anledning att ompröva den.

Tills nu, då. I New Yorkers nya nummer följer journalisten David Owen med golfbanedesignern Gordon Irvine på en resa till en oländig ö utanför den skotska kustlinjen. Irvine hittar där en bana som anlagts 1891 av Old Tom Morris, en av den tidiga golfens giganter, men som för länge sedan glömts bort och vuxit igen:

“…when Irvine climbed to the top and looked toward the Atlantic he saw a stretch of undulating links-land running along the ocean, between the beach and the existing holes. For Irvine, the experience was like lifting the corner of a yard-sale velvet painting and discovering a Rembrandt.”

Texten finns tyvärr inte i sin helhet på nätet, bara som ett kort abstract, men den är väl värd att köpa en tidning för om man inte är prenumerant. Den ger även oss passionerade hatare en glimt av förståelse för golfbanornas egna mystik. Det påminner nästan om skönhet.

Tags: , , , , , , , ,

One Response to “Lästips: Att plötsligt se skönhet i golf”

  1. 1 David Says:

    Det som gör att jag trots allt har svårt för golf är tanken på konstbevattnade golfbanor i öknen i Dubai. Det finns nåt så övertydligt obscent med all denna odlingsbara mark som inte används till annat än förströelse för fetrövade vita män.

    Lät jag som en kommunist nu? Jag bor på Möllan men det finns inget samband.

Leave a Reply