It’s Happy Hour again

Gick och nynnade “Happy Hour” av The Housemartins igår av någon anledning. Sedan blev det en liten personlig youtubefest på frilanskontoret.

Och det är med ett litet sting i hjärtat man kommer på att vi har drivit en kulturblogg om sport i snart ett halvår utan att nämna Housemartins, bandet vars debutskiva hette “London 0 Hull 4″. En referens som inte ens gick de vanliga sportjournalisterna förbi i höstas när Hull tagit fyra raka vinster mot Londonlag i inledning av Premier League. Sedan vann de inte så mycket mer men lyckades ändå hålla sig kvar på anrika Newcastles bekostnad.

Men Housemartins har faktiskt sedan tidigare positiva minnen från St James Park:

Jag vill heller inte undanhålla er Happy Hour-videon. Särskilt inte då sångaren Paul Heaton i ett utslag av just den spexiga dans som kännetecknar mycket av Housemartins videokatalog lyckas se ut precis som Socrates Anton Gustavsson. I alla fall för några sekunder av fridans exakt 2 minuter in i klippet.

Och när jag ändå är inne på Housemartins och fotboll kan jag väl passa på att konstatera att gitarristen heter Stan Cullimore. Tillräckligt nära för att Ulrika Jonsson ska få kalla kårar.

Så avslutar vi med pop och spontanfotboll The Housemartins way:

Tags: Anton Gustavsson, Happy Hour, Housemartins, London 0 Hull 4, Paul Heaton, Premier Leauge, St James park, Stan Cullimore, Ulrika Jonsson