Tack för allt, Djurgårn

Måndag 14 september åkte Djurgården ur fotbollsallsvenskan. Det måste bli så. Trots en teoretisk och praktisk chans att kravla sig upp på kvalplats finns det inte mycket som tyder på det. Krampaktigt spel,  en trupp svårt drabbad av skador, matcher som glider laget ur händerna - hur varje hörna framstår som en chans till väckelse.  Och på läktarna står supportrar och gestikulerar väldigt engelskt. Bilden av motgång är tydlig, så tydlig.

Paralleller kan dras till Djurgårdens situation 1996. Efter incidenten med Terror-Tommy och spel inför tomma läktare 1995 hämtade sig laget aldrig och åkte ur.

AIK 2004 -  en bedrövlig höstsäsong. Trots att ingenting egentligen var klart innan sista omgången förstod alla att laget skulle åka ur. I styrelserummet lät de fallet bli fritt. På planen var det krampaktigt och sköra 1-0-ledningar. På läktarna gestikulerade supportrarna väldigt engelskt. Så engelskt att laget spelade sista omgången inför tomma läktare.

Precis som AIK hade 2004 har Djurgården i år en lagledning som får leva med att förening, riskkapitalbolagsfotbollslagbolag och andra skattetekniska lösningar inte har några pengar kvar att spendera. Riskkapitalisterna har tröttnat på misslyckade värvningar där Djurgården har förvandlat unga lovande spelare till före detta unga lovande spelare. Nu får laget klara sig med den trupp som finns tillgänglig. Det finns inget mer att göra; faller skiten så gör den.

Vi på Socrates Sócrates har varit ganska återhållsamma med att avslöja våra svenska lagsympatier. Anton Gustavsson har i någon kommentar avslöjat att han håller på Hammarby. Själv håller jag på Djurgården. Efter förlusten mot MFF på måndagskvällen är det extra tungt idag. Jag var inte på plats utan satt på redaktionen i Malmö och gestikulerade väldigt engelskt åt TV:n och insåg att det är slut nu. Det blårandiga hjärta som bultat sedan Stephan Kullbergs dagar i mitten av 1980-talet led verkligen ont.

Men samtidigt: Tack för ett stundtals briljant 00-tal, Djurgården.

Division två - Djurgårn ändå.

Tags: DIF, djurgården