Känner ni stanken…

Självklart måste vi kommentera Svenska fotbollförbundets disciplinnämnds beslut att bötfälla Örgryte IS. Anledningen är att lagets supportrar under en match höll upp en banderoll på läktaren som krävde att den fängslade, svenske journalisten Dawit Isaaks ska släppas fri. Ett otillåtet politiskt budskap, enligt Svenska fotbollförbundets regler.

Regelverket är tyvärr inget skämt. Det är skapat för att göra fotbollsläktare rumsrena, oförargerliga och inbjudande för sponsorer. Förutom regler mot politiska budskap, finns bestämmelser för pyroteknik och läktarutsmyckning. Flaggor med döskallar, liemän eller med bokstaven S formad som en blixt är alla ajabaja. Om en åskådare får ha på sig en Kiss-tröja är inte helt klarlagt. Iron Maiden-tygmärke på en jeanspaj? Tyvärr, ikväll är det vårdad klädsel som gäller.

Visst, det är lätt att göra sig lustig över den typen av bestämmelser. Men domen mot Örgryte är svårare att skämta bort. Fotbollspampar och småpåvar ute i klubbarna ger sig själva rätten att gå runt yttrandefriheten. Rädda och fega för att eventuellt stöta sig med någon. I det här fallet det mäktiga eritreanska fotbollsförbundet.

Tyvärr är det inte en isolerad händelse. Svenska fotbollförbundet och föreningen Svensk Elitfotboll har under lång tid bedrivit framgångsrikt lobbyarbete för att skärpa lagar för brott och olämpligheter i samband med fotbollsmatcher. Den som följde rapporteringen om införandet av huliganlagen fick se ett typexempel på hur lagstiftningen går ett särintresse till mötes. Detta helt utan att frågan problematiserades i medierna.

Därför kan det inte förvåna någon att  svenska sportkrönikörer knappt har skrivit en rad om domen mot Öis. Antingen struntar de i det eller, vilket är mer troligt, har de inte förmågan att se det motbjudande i beslutet? Hur som helst är det bedrövligt, alltihop.

Tags: Dawit Isaak, disciplinnämnden, Huliganlagen, öis, Örgryte IS, svensk elitfotboll, svenska fotbollförbundet, yttrandefrihet